Nya Zeeland del 5, Milford Sound
Milford Sound är en fjord i sydvästra delen av Sydön i ett område som kallas Fiordland.
Glada resenärer efter att ha duschat i vattenfallet i bakgrunden
Sundet bildades när en glaciär smälte och fyllde fjorden som nu sträcker sig hela vägen ut till Tasmanian Sea. Fjorden är ett av många måsten och den mest besökta platsen på hela sydön. Den 12 mil långa vägen från staden Te Anau räknas som en av de vackraste bilrutterna i världen.
Hanna hjular sig fram genom Fiordland...
På väg till Milford Sounds genom Fiordland
Hanna glassar i glaciären
På vägen passeras ett helt otroligt landskap. Slingrande vägar mellan bergsväggar, otroliga utsiktsplatser, vattenfall, glaciärer, häftiga Mirror Lakes mm. Hanna tog en helt fantastisk bild från denna sjö där det ibland kan vara svårt att se vad som är upp och vad som är ner...
Mirror Lakes
Vid passet med dess tunnel (Homer Tunnel) som utgör passage till andra sidan bergskedjan, stannar vi för att titta på glaciären och landskapet. Till vår stora förvåning och glädje blir vi omgärdade av ett antal nyfikna Kea papegojor.
En Kea på vårt biltak
Vi trodde detta var vanligt men kunde konstatera på vägen tillbaka att vi hade tur som fick vara med om detta.
Kea papegojorna var under, på och runt bilen och verkade inte alls rädda. Detta är en ovanlig sorts papegoja då det är den enda som lever över trädgränsen.
Vi kom fram till Milford Sound vid 19 på kvällen. Boendet var perfekt vid den vackra floden och med endast 2 min bilkörning att avverka på morgonen för att komma fram till turbåten.
På väg ut i sundet
Denna dagen var liksom pricken över i:et på en fantastisk resa. Har det varit svårt att beskriva hur det var tidigare under resan så är detta i det närmaste omöjligt. Omgivet av 1692m höga Mitre Peak och med 7 meter(!) regn om året skapas ett landskap med djungel liknande växtlighet längs skarpt sluttande bergsväggar. Sälar, pingviner, delfiner och ovanliga fåglar trivs i detta fuktiga område där vattnet rinner, forsar eller porlar längs bergsväggarna.
Ett något "fuktigt" landskap...
...och lata invånare...
Vii fick prova att duscha under ett vattenfall och kunde konstatera att det nog är enklare att göra detta hemma, men häftigt var det!
Vattenfallsdusch
Nöjda och glada efter 14 dagars resande tog vi oss norrut under kvällen och övernattade vid Lake Dunstan. Dagen efter tog vi oss till Christchurch via Lindis Pass, det minst krävande passet av de tre stora passen förbi Mount Cook.
Kvällen avslutades med en kall öl vid poolen och förberedelser inför det tidiga flyget hem till Adelaide. Trötta men fulla av minnen kan vi konstatera att en av många drömmar har gått i uppfyllelse och vi blev inte besvikna!
Glada resenärer efter att ha duschat i vattenfallet i bakgrunden
Sundet bildades när en glaciär smälte och fyllde fjorden som nu sträcker sig hela vägen ut till Tasmanian Sea. Fjorden är ett av många måsten och den mest besökta platsen på hela sydön. Den 12 mil långa vägen från staden Te Anau räknas som en av de vackraste bilrutterna i världen.
Hanna hjular sig fram genom Fiordland...
På väg till Milford Sounds genom Fiordland
Hanna glassar i glaciären
På vägen passeras ett helt otroligt landskap. Slingrande vägar mellan bergsväggar, otroliga utsiktsplatser, vattenfall, glaciärer, häftiga Mirror Lakes mm. Hanna tog en helt fantastisk bild från denna sjö där det ibland kan vara svårt att se vad som är upp och vad som är ner...
Mirror Lakes
Vid passet med dess tunnel (Homer Tunnel) som utgör passage till andra sidan bergskedjan, stannar vi för att titta på glaciären och landskapet. Till vår stora förvåning och glädje blir vi omgärdade av ett antal nyfikna Kea papegojor.
En Kea på vårt biltak
Vi trodde detta var vanligt men kunde konstatera på vägen tillbaka att vi hade tur som fick vara med om detta.
Kea papegojorna var under, på och runt bilen och verkade inte alls rädda. Detta är en ovanlig sorts papegoja då det är den enda som lever över trädgränsen.
Vi kom fram till Milford Sound vid 19 på kvällen. Boendet var perfekt vid den vackra floden och med endast 2 min bilkörning att avverka på morgonen för att komma fram till turbåten.
På väg ut i sundet
Denna dagen var liksom pricken över i:et på en fantastisk resa. Har det varit svårt att beskriva hur det var tidigare under resan så är detta i det närmaste omöjligt. Omgivet av 1692m höga Mitre Peak och med 7 meter(!) regn om året skapas ett landskap med djungel liknande växtlighet längs skarpt sluttande bergsväggar. Sälar, pingviner, delfiner och ovanliga fåglar trivs i detta fuktiga område där vattnet rinner, forsar eller porlar längs bergsväggarna.
Ett något "fuktigt" landskap...
...och lata invånare...
Vii fick prova att duscha under ett vattenfall och kunde konstatera att det nog är enklare att göra detta hemma, men häftigt var det!
Vattenfallsdusch
Nöjda och glada efter 14 dagars resande tog vi oss norrut under kvällen och övernattade vid Lake Dunstan. Dagen efter tog vi oss till Christchurch via Lindis Pass, det minst krävande passet av de tre stora passen förbi Mount Cook.
Kvällen avslutades med en kall öl vid poolen och förberedelser inför det tidiga flyget hem till Adelaide. Trötta men fulla av minnen kan vi konstatera att en av många drömmar har gått i uppfyllelse och vi blev inte besvikna!
Nya Zeeland del 4, Queenstown
Vy från restaurangen 500 meter ovanför Queenstown
Queenstown ligger vid kanten av Wakatipu sjön och är känd som Nya Zeelands stora skid och äventyrs centrum. Staden har ca 10000 invånare och det var här man började med bl.a. bungyjump, en aktivitet som har utvecklats mer och mer och i dag kan du slänga dig ut mellan två bergstoppar och vända 125 meter senare.
Shotover Jet och Racing nedför berget
En del aktiviteter blev det. Första dagen åkte Simon, Hanna och Anders Shotover Jet. Denna hissnande båtfärd tar dig mellan klippväggarna i ca 40 knop. De sveper så nära väggarna att du nästan kan ta på dom, därefter blir det 360-graders snurr i full fart...gång på gång i 30 minuter. Kul och blött!
Laddade inför Shotover Jet
Det blev även racing nedför berget, en bana som tog sin början efter en åktur i linbana dryg 500 meter längs med berget.
Åktur med schysst utsikt...
Efter lunch beger vi oss norrut längs sjön för en av de verkliga höjdpunkterna under resan. Vi ska rida "Ride of the Ring" i Glenorchy. Från Glenorchy åker vi bil ytterliggare ca 30 minuter nordvart till ett område som heter Paradise och det var precis vad det var.
Äntligen dags, eller...I väntan på ryttarna.
Helt orört med helt otroliga vyer. Bl.a. kunde vi se de snötäckta bergstopparna som var med i Konungens Återkomst, där man tände eldar för att varna för det kommande anfallet.
Hjältarna ståtligt poserande ovanför inspelningsplatsen för Isengard och scenen där man Jagade Prins Kaspian i Narnia
Området är extremt populärt som inspelnings område. Andra filmer som spelats in här är bl.a. Narnia, Prins Kaspian och Wolverine med Hugh Jackman.
Vår 1.5h ridning börjar i dalen och slingrar sig genom, för att använda sig av sagan om ringen benämningar, skogen Lothlorien där det sista slaget i del 1 spelades in. Vi Fortsatte sedan genom Amon Hen för att slutligen öppna upp sig med utsikt över Isengard och de mäktiga topparna av Methedras. Denna spektakulära ridtur går i lugnt tempo vilket passade framför allt Anders... Vi fick rida ett par kändisar. Simons häst Oscar var en av Rohans Ryttare i Konungens Återkomst och deltog i bl.a. slaget om Minas Tirith. Hannas häst Sullivan och Anders häst Zodiack hade varit med i Hercules...
Härliga vyer. Hanna och Simon sitter säkert i Sadeln
En eftermiddag begav vi oss ut och paddlade på sjön. Det var riktigt roligt och något man kan tänka sig att göra igen.
Paddling
Vi var även på KiwiZoo och förundrades över Kiwi honans förmåga att bära på och få ut ägget när det är dags. Ägget var nästan lika stort som hela henne...
Imponerande ägg-hona förhållande...
Maritas födelsedag firades med ridning i Paradise under förmiddagen, därefter KiwiZoo för att avsluta dagen med helt otrolig middag på restaurangen uppe på toppen av berget. Vi var där i mycket god tid (först...) för att försäkra oss om ett bra bord och man kan väl lugnt säga att utsikten från middagsbordet var bedårande!!
Utsikt från middagsbordet
Innan middagen gick vi på KiwiHaka show. En uppvisning i Maurisk dans och sång kultur. Den mest kända dansen är krigsdansen som NZ landslaget i rygby, All Blacks, genomför på planen innan varje match
KiwiHaka Show
Gäst artist på dansgolvet...
Nya Zeeland del 3, Christchurch via västkusten till Queenstown
Christchurch till Greymouth
Dag 5 var vi åter i Christchurch för att byta färdmedel. Nu var det husbil som gällde och bara det var en helt ny upplevelse. Vi bunkrade och gav oss iväg.
Bunkring av mat och dryck
Målet var att korsa ön från öst till väst under första dagen. Vi kör genom Arthurs Pass vilket var en hissnande upplevelse. Anders lämnade inte vägen med blicken då vi slingrade oss ner längs med bergsväggarna. Ruggigt men läckert. Tyvärr blev det inga bilder då vi med var alldeles för upptagna med att bara ta oss ner helskinnade...
Castle Hill på väg västerut
Västkusten!!
Det blir en lång dag i husbilen och vi når inte västkusten förrän sen afton. Klockan 19.15 parkerar vi ekipaget i Greymouth och intar en välförtjänt middag.
Panukaiki och Franz Josef Glacier
"Pannkakorna är mäktiga"!! Efter en kort biltur på 45 minuter (runt hörnet...) och en liten promenad når vi de berömda panukaiki klipporna formade som pannkakor staplade på varandra.
Panukaiki Rocks
Vi fortsätter mot Queenstown och passerar Lake Matherson och Haast Pass på vägen. Haast pass var inte lika hissnande som Arhurs pass men väl så vackert.
Vi stannar till vid ett antal lookouts och vattenfall innan tiden ger sig till känna och vi får gasa på mot Queenstown, Sydöns absoluta pärla!!
Lake Wakatipu från Queenstown Bay
På väg in mot staden passerar vi helt otroliga vyer, sjöar och världens första bungy jump, dess födelseplats, Kawarau Bridge.
Landskapet har åter skiftat!! Från djungel och vattenfall till mer kala klippor. Man tycker man känner igen sig mer och mer från bilderna i Sagan om Ringen.
Kawarau Bridge
Väldigt många scener har spelats in i området kring Queenstown och "teatersällskapet" bodde länge och väl i Queenstown. Bl.a. paddlade Aragon med sällskap nedför Kawarau River i film 1.
Nästan 50m att övervinna
Bergskedjorna är mer kala och speglar sig vackert i den knallblåa Lake Wakatipu som ger Queenstown sitt speciella utssende.
Middag och uppladdning inför kommande dagars äventyr, för äventyr ska det bli i detta äventyrens Mecka!!
Dag 5 var vi åter i Christchurch för att byta färdmedel. Nu var det husbil som gällde och bara det var en helt ny upplevelse. Vi bunkrade och gav oss iväg.
Bunkring av mat och dryck
Målet var att korsa ön från öst till väst under första dagen. Vi kör genom Arthurs Pass vilket var en hissnande upplevelse. Anders lämnade inte vägen med blicken då vi slingrade oss ner längs med bergsväggarna. Ruggigt men läckert. Tyvärr blev det inga bilder då vi med var alldeles för upptagna med att bara ta oss ner helskinnade...
Castle Hill på väg västerut
Västkusten!!
Det blir en lång dag i husbilen och vi når inte västkusten förrän sen afton. Klockan 19.15 parkerar vi ekipaget i Greymouth och intar en välförtjänt middag.
Panukaiki och Franz Josef Glacier
"Pannkakorna är mäktiga"!! Efter en kort biltur på 45 minuter (runt hörnet...) och en liten promenad når vi de berömda panukaiki klipporna formade som pannkakor staplade på varandra.
Panukaiki Rocks
Efter Panukaiki Rocks kör vi längs med västkusten ner mot Franz Josef Glacier och kan konstatera att kusten är "ruffig" och "vild". Vi stannar till vid diverse look outs, den ena häftigare än den andra. Vad vi inte visste var att det skulle bara bli bättre ju längre resan gick. Otroligt!
Den ruffiga västkusten
En av mänger med enfiliga broar
Franz Josef Glacier
Klockan 17 på kvällen tar vi in på Franz Josef TOP10 Holiday Park. En helt otroligt fin camping inramad med vackra vyer från dalen upp mot bergen. Det blir ett glas vin på en liten utkiks plats under beskådande av solens nedgång bakom de snötäckta bergen.
Solnedgång vid Franz Josef Glacier
Solnedgångsdryck
Dagen efter vaknar vi till regn och dimma. Efter att ha bunkrat i byn tar vi oss till glaciären via en väg som går genom tät djungel. Väl framme går vi till foten av glaciären och kan åter konstatera att vi har vädrets makter med oss då det klarnar upp. Det känns nästan som en sagovärld med djungelpromenad som övergår öppen, stenig väg med vatten forsande längs bergväggarna på båda sidor.
På väg till och vid Franz Josef Glacier
Väl framme konstatrerar vi att snö inte var någon större nyhet för oss nordbor, men omgivningen och det faktum att det var mitt i sommaren ger ett läckert avtryck i våra reseminnen.
Lake Paringa
Kvällsdopp
Vi beger oss vidare söderut och stannar vid Lake Paringa för natten. Under kvällen blev det fiske, bad och middag vid sjön. Hade varit rena paradiset om det inte funnits NZ motsvarighet till våra mygg, NZ`s sandflugor.
Under frukosten blev vi något förvånade då en campande granne passade på att tvaga sig inför dagens färd klädd såsom gud skapade honom.
Lake Paringa under tidig morgonsol...
Grannen tar ett morgondopp...
Den ruffiga västkusten
En av mänger med enfiliga broar
Franz Josef Glacier
Klockan 17 på kvällen tar vi in på Franz Josef TOP10 Holiday Park. En helt otroligt fin camping inramad med vackra vyer från dalen upp mot bergen. Det blir ett glas vin på en liten utkiks plats under beskådande av solens nedgång bakom de snötäckta bergen.
Solnedgång vid Franz Josef Glacier
Solnedgångsdryck
Dagen efter vaknar vi till regn och dimma. Efter att ha bunkrat i byn tar vi oss till glaciären via en väg som går genom tät djungel. Väl framme går vi till foten av glaciären och kan åter konstatera att vi har vädrets makter med oss då det klarnar upp. Det känns nästan som en sagovärld med djungelpromenad som övergår öppen, stenig väg med vatten forsande längs bergväggarna på båda sidor.
På väg till och vid Franz Josef Glacier
Väl framme konstatrerar vi att snö inte var någon större nyhet för oss nordbor, men omgivningen och det faktum att det var mitt i sommaren ger ett läckert avtryck i våra reseminnen.
Lake Paringa
Kvällsdopp
Vi beger oss vidare söderut och stannar vid Lake Paringa för natten. Under kvällen blev det fiske, bad och middag vid sjön. Hade varit rena paradiset om det inte funnits NZ motsvarighet till våra mygg, NZ`s sandflugor.
Under frukosten blev vi något förvånade då en campande granne passade på att tvaga sig inför dagens färd klädd såsom gud skapade honom.
Lake Paringa under tidig morgonsol...
Grannen tar ett morgondopp...
Vi fortsätter mot Queenstown och passerar Lake Matherson och Haast Pass på vägen. Haast pass var inte lika hissnande som Arhurs pass men väl så vackert.
Vi stannar till vid ett antal lookouts och vattenfall innan tiden ger sig till känna och vi får gasa på mot Queenstown, Sydöns absoluta pärla!!
Lake Wakatipu från Queenstown Bay
På väg in mot staden passerar vi helt otroliga vyer, sjöar och världens första bungy jump, dess födelseplats, Kawarau Bridge.
Landskapet har åter skiftat!! Från djungel och vattenfall till mer kala klippor. Man tycker man känner igen sig mer och mer från bilderna i Sagan om Ringen.
Kawarau Bridge
Väldigt många scener har spelats in i området kring Queenstown och "teatersällskapet" bodde länge och väl i Queenstown. Bl.a. paddlade Aragon med sällskap nedför Kawarau River i film 1.
Nästan 50m att övervinna
Bergskedjorna är mer kala och speglar sig vackert i den knallblåa Lake Wakatipu som ger Queenstown sitt speciella utssende.
Middag och uppladdning inför kommande dagars äventyr, för äventyr ska det bli i detta äventyrens Mecka!!
Nya Zealand del 2, Nelson, Picton och Kaikoura
På väg mot Nelson
Dag nummer tre begav vi oss iväg och styrde nordvart genom landet mot sikte på Nelson, en liten stad i kanten av Abel Tasman National Park. Vi slogs direkt av de fantastiska vyerna och skiftande landskapet. Floder med knallblått-grönt forsande vatten, vattenfall, bergskedjor och slingrande vägar blev från och med nu och tio dagar framöver ngt som passerade vy varje dag.
Nelson
Nelson var en liten stad som gav ett gemytligt intryck. Vi lyckades pricka in en jazzfestival vilket gav en härlig atmosfär till ett glas lokalt Pinot Noir, en druva som har lite speciell karraktär och har, förrutom landets fantastiska vita viner, blivit lite av en specialitet. Staden har flest soltimmar i hela NZ och ligger omslingrat av flera nationalparker. Nelson är hemvist för många artister, hippies och vinmakare med målet att leva så ekologiskt som möjligt. Vi hann inte med att se särskilt mycket av staden och dess omgivande parker, men ngt ska man ju lämna till nästa gång...
Nelson
Trafalgar Lodge i Nelson
Vi bodde på ett mysigt litet familjeägt "hotell" nära centrum. Mycket prisvärt och de 10 minuternas promenad hem från den Indonesiska restaurangen vi gästade för en helt gudabenådad middag var välbehövlig.
Kaikoura via Picton och Marlboroughs vindistrikt
Efter en god natts sömn lämnade vi Nelson och begav oss mot Kaikoura, en plats som var ett självklart val att besöka då vi planerade resan och vi blev inte besvikna.
Vi valde den slingriga Queen Charlotte Scenic drive längs med Marlborogh Sounds. Slingrig var bara förnamnet och en snitthastighet på 30km var max. Vyerna med sundet och dess vyer till vänster, helt ogenomtränglig djungel längs med de sluttande bergsväggarna och vikar med sagolika sandstränder var i det närmaste overkliga. Nåväl, vi hade precis påbärjat vår resa och det blev inte mindre spektakulärt med tiden....
På vägen passade vi på att stanna för ett dopp i sötvatten vid Petorus Bridge. Vattnet i floden var iskall men det var en häftig upplevelse i en härlig miljö och ja, endast barnen badade (det var 17-18 grader i luften och jag vill inte veta vad det var i vattnet...)
Dags för ett dopp vid Petorus Bridge...
Men... blev det ingen vinprovning nu när vi var i ett av världens absolut bästa vindistrikt för vitt vin? Självklart! Efter lunch i den intetsägande staden Picton gjorde ett tidigt inplanerat nedslag i Marlboroughs vindistrikt. Ett måste... Vi besökte prisbelönta Hunters och Santa Maria med dess fantastiska Chardonnay. Chefsvinmakaren på Hunters, Jane Hunter, är en av få kvinnliga vinmakare och har dessutom rönt enorm framgång med sina vita godsaker.
Yes, here we are...
...and here...
"En lycklig man" som Lundell sjöng...
Med sina 60 vinerier runt Blenheim och Renwick är distriktet NZ största vindistrikt med ett perfekt klimat för Sauvignon Blanc, Gewurtstraminer, Riesling, Pinot Gris och Pinot Noir.
Tyvärr hade vi regn under besöket, men detta var enda dagen med regn så sett till hela resan kan man knappast klaga och samtliga cellar doors har ju tak....
Kaikoura
18 mil norr om Christchurch ligger den lilla fd valfångst och fiskebyn Kaikoura. Få platser i världen kan som denna lilla by ståta med ett 2610m högt snötäckt berg som bakgrund till en fantastisk vy ut över en ocean med valar, delfiner, sälar, pingviner och albatrossar nära kusten. Här kom ännu ett måste, valskådning!
På väg ut på sjöhavet
Då vi inte hade beställt i förväg (klart IG...) så fick vi gå upp 5.30am och sätta upp oss på väntelista. Vid 1pm på em var det så dags för oss att åka ut. Vi hade en otroligt lyckad tur med 3 valar under loppet av 30 minuter, vilket gav oss möjlighet till en extra tripp in till en skyddad vik där en särskilt lekfull delfinart "härjade". Detta blev ett av de mest oförglömmliga minnet under hela denna resa. Uppskattningsvis 100-talet(!) delfiner hoppade och simmade runt oss i ett aldrig tidigare beskådat virr-varr. De hoppade upp och slog volter högt upp i luften och var rent ut sagt helt galna. Detta går inte att beskriva på bild utan måste upplevas.
En Sperm Whale som hämtar lite luft....
Innan den dyker ner på 1000 meters djup igen...
En Dusky Dolphin som gör en 360...
Vi trodde vi hade stort objektiv, men...var bara tvungen att föreviga denna enorma (för att tillhöra en turist) "pryl"
Efter två dagar beger vi oss åter mot Christchurch för att byta vår sportiga hyrbil mot ett mer familjevänligt alternativ, husbil.
Nya Zealand del 1, Christchurch
Vi som gjorde det...
Under barnens sista två sommarlovs veckor i Januari införlivade vi en dröm som vi haft sedan länge, Nya Zeeland. Vi bestämde oss tidigt för att koncentera oss endast på sydön då denna har de allra mest storslagna vyerna av de båda öarna. Valet stod mellan hyrbil och hotell eller husbil och det blev en kombination. De första tre dagarna avverkade vi nord-östra delen av ön i hyrbil för att därefter återvända till Christchurch och se resten av ön de resterande 10 dagarna från husbil.
I NZ bor det totalt 4.2 milj invånare (varav 1.1 milj på Syd ön, 25% av befolkningen på 56% av landmassan). Det var som en stor, välskött trädgård utan bebyggelse och det kändes i det närmaste folktomt. Varje år besöks dock landet av ca 2 milj backpackande, cyklande och husbilande turister. Man kan lätt tro att denna mängd med turister skulle leda till ett visst avogt beteende mot gästerna men ack så fel. Var man än åkte och vart man än hamnade bemöttes man hela tiden av en fantastisk vänlighet och vilja att hjälpa till och svara på frågor.
Christchurch
Christchurch dag 1 och 2, en stad med 400 000 invånare
Väl på plats kunde vi konstatera att sommarklimatet var väldigt likt det Svenska dvs 20-25 grader, lite småkyligt i vinden och tröja på under kvällspromenaden.
Christchurch var en positiv överraskning med sitt gemytliga, "lilla" centrum, fantastiska Botanic Garden. Det var liksom lagom av det mesta...Man kände igen sig.
Bridge of Remembrance................................ En s.k telefonkiosk...
På radion pratades det om tre idrotter, Rugby, rugby och rugby. Övrig tid ägnas åt cricket och om det har hänt ngt särdeles otroligt inom tex fotboll med rund boll nämns detta i förbifarten.
Även om NZ har tagit sig till Fotbolls-VM kommer det långt efter Rugbyn och då menar jag mil efter...
Spårvagn introducerades i Christchurch 1905 men togs ur bruk som allmänt färdmedel 50 år senare. Restaurerade vagnar åker nu med turister runt stadens innerkärna i en 2.5 km lång loop där den stannar vid olika attraktioner. Biljetten ger dig möjlighet att stiga av och på hur du önskar under 48h.
Christchurch Botanic Garden var väl värt ett besök även om två resenärer till en början ansåg detta som ett totalt bortkastat besök som endast skulle ta tid från annat, mer intressant att beskåda. Efteråt var vi dock rörande överrens om att det var väl vär en eftermiddags promenad.
Christchurch Botanic Garden
