folbertdownunder

Ett glatt gäng framför operahuset

Efter en härlig påsk i Melbourne tog vi flyget till Sydney för att "göra stan" som i mångt och mycket kännetecknar Australien och är den bild många ser när man nämner landet Australien.
Många saker fanns på listan men det blev även tid till lite poolhäng samt strosande i de centrala parkerna.

Sydneyborna kallar sin stad "The best address on Earth" och staden ligger alltid i topp när det skall utses bästa stad att bo i. Från början ansågs staden vara en plats utan hyfs där ättlingar till straffångar (i motsats till Adelaide...) ägnade dagarna åt ohälsosamt leverne. Detta förändrades dock 1988 då bilder från ett vilt firande Australien 200 år, kablades ut i omvärden.

Vi fick en underbar inflygning, första parkett...

Sydney Opera House är antagligen ett av världens mest kända landmärke och givetvis ett måste. Dansken Jörn Utzon blev utvald av 233 bidrag till arkitekt till byggnaden som invigdes 1973.

Allt flöt inte enligt planerna och beräknad kalkyl på 7 milj blev 102 milj och byggnadstiden på fyra år blev sexton.



Byggnaden är täckt av 1 056 000 glaserade, vita kakelplattor som är tillverkade av svenskt klinker från lera bruten i trakten kring Ekeby i Skåne och framställd på fabriken Skrombergaverken i samma ort. Då plattorna producerades ägdes fabriken av Höganäs-Billesholms AB, numera Höganäs AB.


Stefan konstaterar och dokumenterar att de verkligen är från Höganäs.



Det ståtliga Operahuset mitt i hamnen


Fika på Opera Bar mittemot Harbour Bridge vid Operahuset

Sydney Harbour Bridge från 1932 sammanlänkar de centrala södra delarna av staden med de norra förorterna. Det går att klättra upp på bron mot en kostnad av ca 200 dollar per person (vilket vi dock inte gjorde). Det är från denna bro det mäktiga nyårsfyverkeriet avfyras varje år och kablas ut som första "nyårshändelse" världen över.


Simon och Hanna framför mäktiga Sydney Harbour Bridge


Hamnspaning


Högt Promenadstråk...

Sydney Tower, även kallad AMP Tower Centrepoint tornet, är den högsta fristående byggnaden i Sydney. Det är också den näst högsta byggnaden i hela Australien. Sydney Tower är 305 meter hög (inklusive antenn). Övervåningen är belägen på en höjd av 260 m.


Vackra Hyde Park nära både Sydney Tower, Darling Harbour och vårt hotell


Ett glatt turistgäng på 260 meters höjd


Kvällsdopp i hotellpoolen

Det blev även ett besök till den kända stranden Bondi Beach, en av många stränder runt Sydney. På paradgatan Campbell Street som går längs stranden trängs cafeer och restauranger med turistaffärer. Beachen är full med vågsurfare och det är, för ett ovant öga, ett under att man inte kör på varandra.


Vi som gjorde det dvs badade på Bondi Beach

En molnig dag vilket dock inte hindrade hundratals surfare eller turister att besöka Bondi


Bondi Lifeguard, kända från TV


Surfare på Bondi Beach

Sydney Aquarium ligger vid gångbron Pyrmont Bridge i Darling Harbour. Marita hade varit här året innan och Anders för 20 år sedan och nu var det barnens tur att beskåda detta fantastiska akvarium fullt med hajar, rockor mm. Det finns 650 arter i akvariet och det mest imponerande är de 160 meter långa undervattenstunnlarna där man får en känsla av att nästan kunna ta på stingrockorna eller hajarna.



Hajskräck på Sydney Aquarium

Invånare i Sydney Aquarium

70 kilometer väst om Sydney ligger Blue Montains dit vi åkte på en dagsutflykt. Det blev buss dit där vi bl.a. passerade Olympiastadion och olympiabyn från OS 2000, samt fick beskåda en uppvisning i hur att kasta boomerang. På tillbakavögen stannade vi halvvägs och fick åka sista biten in till staden med snabbgående båttaxi. Det var en fanstastisk resa genom Sydneys mycket välbärgade förorter och dess fantastiska strandvillor.


Åkte rälsbana genom en tunnel med 45gr lutning ner till djungeln i Blue Mountains innandömen.




Blue Mountains, sedan år 2000 med på Unescos världsarvslista


Sydney i solnedgång


Fika(!) i Hyde Park

Det 30m höga krigsmonumentet Anzac Memorial i Hyde Park


Märkliga namn på vissa viner...


Rast och vila kan också behövas lite då och då

Påskhelgen 2010 tillbringades i Melbourne dit vi åkte i två syften. Det första för att Simon och Hanna skulle på konfirmationsläger i Svenska kyrkan och det andra för att se Melbourne tillsammans med våra besökare Stefan och Helena. Även familjen Persson-Modig var med, då deras barn Anna och Hampus ingår i det 4 personer starka konfirmationsteamet.


En Melbournebo i annorlunda skrud...

Melbourne är Australiens näst största stad och påstår sig vara huvudstad för mat, mode och kultur vilket inte är helt överens med vad Sydneyborna tycker...
Detta var andra besöket och mer tid ägnades åt stadens mindre kända attraktioner såsom lite strosande i de vackra parkerna medans Stefan o Helena avverkade måsten som Eureka Tower Skydeck 88.



Öl behandlas med respekt...                            Öl från Adelaide t.vä. och Melbourne t.hö.

I Melbourne är tempot lugnt jämfört med Sydney, dock inte som i Adelaide... Gatorna är raka och kantas av ståtliga offentliga byggnader i viktoriansk stil.
Bristen på sevärdheter uppvägs av en uttalad passion för det goda i livet såsom god mat och shopping.


Två nöjda besökare som svalkar sig på Federation Square

Yarra River flyter genom staden och kantas av parker, promedstråk och cykelvägar. Det hanns även med en Aussi rules match på mäktiga MCG, Australiens nationalarena med plats för 100 000 åskådare. Vi var även på Her Majesty´s Theatre och såg musikalen Mamma Mia med bl.a. Robert Grubb känd från australiensiske TV-serien Doktorn kan komma.




Paus med lite dricka på stråket Southgate vid Yarra River

På södra sidan av Yarra River ligger Southgate som består av gallerier och restauranger.


Flinders Street Station mitt i city

Strax söder om CBD vid Yarra River ligger Flinders Street Station, en klassisk mötesplats för Melbourne- borna.


Marita med St Pauls Cathedral  i bakgrunden

På andra sidan torget Federation Square ligger St Pauls Cathedral som invigdes 1891.
Som sagt var en av huvudanledningen till besöket barnens konfirmationsläger som annordnades av Svenska kyrkan i Melbourne.
Svenska kyrkan har sitt säte i förorten Torrak i södra delen av Melbourne. Vi provade både tåg och spårvagn ut dit och kunde konstatera att spårvagn är ett utmärkt sätt att ta sig fram i denna stad.



Prästen med deltagare

Platsen för lägret var en fantastisk byggnad ägd av svenska kyrkan, nästan lika fantastisk som utbudet av svenskt och danskt godis. Det bunkrades en del godsaker innan vi fortsatte till Sydney efter fyra dagar i Melbourne.

På väg mot Nelson


Dag nummer tre begav vi oss iväg och styrde nordvart genom landet mot sikte på Nelson, en liten stad i kanten av Abel Tasman National Park. Vi slogs direkt av de fantastiska vyerna och skiftande landskapet. Floder med knallblått-grönt forsande vatten, vattenfall, bergskedjor och slingrande vägar blev från och med nu och tio dagar framöver ngt som passerade vy varje dag.

Nelson
Nelson var en liten stad som gav ett gemytligt intryck. Vi lyckades pricka in en jazzfestival vilket gav en härlig atmosfär till ett glas lokalt Pinot Noir, en druva som har lite speciell karraktär och har, förrutom landets fantastiska vita viner, blivit lite av en specialitet. Staden har flest soltimmar i hela NZ och ligger omslingrat av flera nationalparker. Nelson är hemvist för många artister, hippies och vinmakare med målet att leva så ekologiskt som möjligt. Vi hann inte med att se särskilt mycket av staden och dess omgivande parker, men ngt ska man ju lämna till nästa gång...



Nelson



Trafalgar Lodge i Nelson

Vi bodde på ett mysigt litet familjeägt "hotell" nära centrum. Mycket prisvärt och de 10 minuternas promenad hem från den Indonesiska restaurangen vi gästade för en helt gudabenådad middag var välbehövlig.


Kaikoura via Picton och Marlboroughs vindistrikt
Efter en god natts sömn lämnade vi Nelson och begav oss mot Kaikoura, en plats som var ett självklart val att besöka då vi planerade resan och vi blev inte besvikna.
Vi valde den slingriga Queen Charlotte Scenic drive längs med Marlborogh Sounds. Slingrig var bara förnamnet och en snitthastighet på 30km var max. Vyerna med sundet och dess vyer till vänster, helt ogenomtränglig djungel längs med de sluttande bergsväggarna och vikar med sagolika sandstränder var i det närmaste overkliga. Nåväl, vi hade precis påbärjat vår resa och det blev inte mindre spektakulärt med tiden....

På vägen passade vi på att stanna för ett dopp i sötvatten vid Petorus Bridge. Vattnet i floden var iskall men det var en häftig upplevelse i en härlig miljö och ja, endast barnen badade (det var 17-18 grader i luften och jag vill inte veta vad det var i vattnet...)




Dags för ett dopp vid Petorus Bridge...

Men... blev det ingen vinprovning nu när vi var i ett av världens absolut bästa vindistrikt för vitt vin? Självklart! Efter lunch i den intetsägande staden Picton gjorde ett tidigt inplanerat nedslag i Marlboroughs vindistrikt. Ett måste... Vi besökte prisbelönta Hunters och Santa Maria med dess fantastiska Chardonnay. Chefsvinmakaren på Hunters, Jane Hunter, är en av få kvinnliga vinmakare och har dessutom rönt enorm framgång med sina vita godsaker.



Yes, here we are...



...and here...



"En lycklig man" som Lundell sjöng...

Med sina 60 vinerier runt Blenheim och Renwick är distriktet NZ största vindistrikt med ett perfekt klimat för Sauvignon Blanc, Gewurtstraminer, Riesling, Pinot Gris och Pinot Noir.
Tyvärr hade vi regn under besöket, men detta var enda dagen med regn så sett till hela resan kan man knappast klaga och samtliga cellar doors har ju tak....

Kaikoura




18 mil norr om Christchurch ligger den lilla fd valfångst och fiskebyn Kaikoura. Få platser i världen kan som denna lilla by ståta med ett 2610m högt snötäckt berg som bakgrund till en fantastisk vy ut över en ocean med valar, delfiner, sälar, pingviner och albatrossar nära kusten. Här kom ännu ett måste, valskådning!



På väg ut på sjöhavet

Då vi inte hade beställt i förväg (klart IG...) så fick vi gå upp 5.30am och sätta upp oss på väntelista. Vid 1pm på em var det så dags för oss att åka ut. Vi hade en otroligt lyckad tur med 3 valar under loppet av 30 minuter, vilket gav oss möjlighet till en extra tripp in till en skyddad vik där en särskilt lekfull delfinart "härjade". Detta blev ett av de mest oförglömmliga minnet under hela denna resa. Uppskattningsvis 100-talet(!) delfiner hoppade och simmade runt oss i ett aldrig tidigare beskådat virr-varr. De hoppade upp och slog volter högt upp i luften och var rent ut sagt helt galna. Detta går inte att beskriva på bild utan måste upplevas.



En Sperm Whale som hämtar lite luft....



Innan den dyker ner på 1000 meters djup igen...




En Dusky Dolphin som gör en 360...



Vi trodde vi hade stort objektiv, men...var bara tvungen att föreviga denna enorma (för att tillhöra en turist) "pryl"

Efter två dagar beger vi oss åter mot Christchurch för att byta vår sportiga hyrbil mot ett mer familjevänligt alternativ, husbil.

Vi som gjorde det...


Under barnens sista två sommarlovs veckor i Januari införlivade vi en dröm som vi haft sedan länge, Nya Zeeland. Vi bestämde oss tidigt för att koncentera oss endast på sydön då denna har de allra mest storslagna vyerna av de båda öarna. Valet stod mellan hyrbil och hotell eller husbil och det blev en kombination. De första tre dagarna avverkade vi nord-östra  delen av ön i hyrbil för att därefter återvända till Christchurch och se resten av ön de resterande 10 dagarna från husbil.

I NZ bor det totalt 4.2 milj invånare (varav 1.1 milj på Syd ön, 25% av befolkningen på 56% av landmassan). Det var som en stor, välskött trädgård utan bebyggelse och det kändes i det närmaste folktomt. Varje år besöks dock landet av ca 2 milj backpackande, cyklande och husbilande turister. Man kan lätt tro att denna mängd med turister skulle leda till ett visst avogt beteende mot gästerna men ack så fel. Var man än åkte och vart man än hamnade bemöttes man hela tiden av en fantastisk vänlighet och vilja att hjälpa till och svara på frågor.



Christchurch


Christchurch dag 1 och 2, en stad med 400 000 invånare

Väl på plats kunde vi konstatera att sommarklimatet var väldigt likt det Svenska dvs 20-25 grader, lite småkyligt i vinden och tröja på under kvällspromenaden.
Christchurch var en positiv överraskning med sitt gemytliga, "lilla" centrum, fantastiska Botanic Garden. Det var liksom lagom av det mesta...Man kände igen sig.


Bridge of Remembrance................................ En s.k telefonkiosk...



På radion pratades det om tre idrotter, Rugby, rugby och rugby. Övrig tid ägnas åt cricket och om det har hänt ngt särdeles otroligt inom tex fotboll med rund boll nämns detta i förbifarten.


Även om NZ har tagit sig till Fotbolls-VM kommer det långt efter Rugbyn och då menar jag mil efter...

Spårvagn introducerades i Christchurch 1905 men togs ur bruk som allmänt färdmedel 50 år senare. Restaurerade vagnar åker nu med turister runt stadens innerkärna i en 2.5 km lång loop där den stannar vid olika attraktioner. Biljetten ger dig möjlighet att stiga av och på hur du önskar under 48h.




Christchurch Botanic Garden var väl värt ett besök även om två resenärer till en början ansåg detta som ett totalt bortkastat besök som endast skulle ta tid från annat, mer intressant att beskåda. Efteråt var vi dock rörande överrens om att det var väl vär en eftermiddags promenad.

När upptäcktsresanden Matthew Flinders 1802 anlände till den då okända ön söder om fastlandet dödade han och besättningen 31 kängurur. Han konstaterade att "I tacksamhet över en så lämplig proviant ger jag denna ö namnet Kangaroo Island". Ingen annan stans i Australien kan man komma i kontakt med så många djur på så liten yta. Även naturen var i vissa fall storslagen.
Vi bodde i Ameraican River i ett fantastiskt fint hus. Det lilla samhället har 300 invånare och ligger mellan Kingscote och Penneshaw.
 


Huset                                 Affären, macken,            Invånare i AR.
                                           bolaget mm...
                                 

Vi anlände under torsdagen med färjan från Cape Jarvis till Penneshaw på nordöstra kusten vid Backstairs Passage. Under eftermiddagen avverkades huvudstaden Kingscote innan vi checkade in i huset i American River. Kingscote blev 1836 Södra Australiens första stad. I dag bor där 1500 invånare.



Fredagen var den stora sightseeing dagen. Vi avverkade södra delen av ön med start i Seal Bay där vi fick möjliget att komma riktigt nära australiska sjölejon.


Seal Bay Conservation Park

Resan fortsatte västvart och södra delen av Flinders Chase National Park. Vi tog oss söderut mot Cape du Couedic i det södöstra hörnet av parken. Därifrån var det en kort promenad ner till Admirals Arch. Detta var en av höjdarna på besöket. Sjölejonens fantastiska uppvisningar i det virvlande azurblå vattnet, utsikten över oceanen och den häftiga vyn nere i Admirals Arch.


Admiral Arch

Vi fortsatte därefter bort till Remarkable Rocks, en samling märkliga och underbart rostfärgade granitblock som har formats av väder, vind och vågor under miljontals år och reser sig 75 meter över havet.


Remarcable Rocks

På vägen tillbaka stannade vi och badade vid Vivionne Bay som blivit utsedd till en av top10 stränderna i hela Australien. Vår enade åsikt är dock att både Emu Bay Beach och Pennington Beach var bättre (se nedan).
Vi gjorde även ett stopp i Little Sahara, en samling enorma kritvita sanddynor som byggts upp av stormvindarna från Södra Oceanen. Här kan man hyra "sandboard", Australiens motsvarighet till snowboard...



Little Sahara

Våra två favoritstränder på ön blev Emu Bay och Penningon Beach. På Emu Bay, vilken vi besökte på Maritas födelsedag,  kunde man köra ut med bilen på stranden. Pennington Beach var nog ändå den häftigaste naturupplevelsen. Det var som taget ur en resereklam för världens vackraste strand. Helt otroligt! Inte nog med det så var vi nästan helt själva, vilket var genomgående för de flesta platserna utom Seal Bay.


Emu Bay


Pennington Beach


Bild från Prospect Hill, 520 trappsteg över havet. Härifrån skissade Flinders av ön och kunde även se sträckningen på Mt Lofty, Bergskedjan från Adelaide ner mot Victor Harbour.


Paketöppning             Blommor från KBV flyget

Maritas födelsedag firades ju på natursköna Kangaroo Island och något annorlunda än brukligt. Istället för mörka vintern i norr blev det sol, värme & bad, inte dumt alls.



Tack för all uppvaktning! /Marita

4-6 januari: Melbourne
Sista anhalten på våran walkabout i Victoria var dess huvudstad Melbourne, Australiens 2:a stad med närmare 4 miljoner invånare. Första kvällen blev det en liten promenad längs Yarra River som slingrar sig genom staden. Staden är utsedd till värden bästa stad att leva i, detta till Sydneybornas stora förtret då de var nummer ett tidigare. Skillnaden mellan de Australiska städerna är dock minimal. På plats 4 kom Perth och på delad 6:e plats Adelaide, Brisbane och Sydney. Ganska bra resultat...



incheckning


kvällspromenad och middag på ratatouille´s restaurang...




Eureka skydeck 288 m högt! Det var en härlig utsikt från 88:våningen. Anders, Simon och Hanna vågade sig även på en tur ut på glasgolvet i The Edge. Grymt häftig!


En del tog det lugnare än andra...


The Edge uppe i Eureka Tower.


Under söndagen blev det besök i Melbourne Aquarium som huserar bl.a. pingviner och hajar.



Melboure Aquarium


Ett stopp vid "Pink Lake" på vägen hem

4-5 Januari: Great Ocean Road
Vi inkvarterade oss i stugan i Peterborough och gav oss iväg för att utforska sevärdheterna längs med kusten innan solen gick ner. Sträckan från Peterborough och ett par mil österut, där GOR svänger inår landet, kallas "The Sculptured Coast". Efter att ha varit där förstår vi varför. Den ena fantastiska klippformationen avlöste den andra och det känns omöjligt att beskriva på bild.

http://www.australienguiden.se/greatoceanroad.php


Början på Great Ocean Road





The London Bridge




Loch Ard Gorge



Loch Ard Gorge

De tolv apostlarna reser sig majestätiskt ur havet och är en av de mest fantastiska klippformationerna längst med hela kustvägen.


                                                                    Våghalsiga typer som hoppade
                                                                   "Stina Dabrowskihopp" utanför
                                                                   avspärrningarna.



Apollo Bay

Halvvägs på GOR och ca 20 mil kvar till Melbourne stannade vi i Apoolo Bay för Lunch. Det var fullt på stranden och på gator och restauranger. Inköp av souvenirer, inspektion av beachen och en välbehövlig bensträckare blev även detta avklarat under stoppet.
Efter Apoolo Bay bar det av på hissnande slingervägar längs en helt fantastisk kuststräcka på ca 10 mil.




Apollo Bay


Kennet River, just vid vägkanten- koalor i "vild..." form




Torquay, staten Victoria´s största surfingort. Där allt kretsar kring surfing och går även under namnet "surf capital of Australia". Shopping centrat heter tex surf city placa och det vimlar av blekblonda surfare i våtdräkt precis överallt. Den mest kända (farligaste...) stranden ligger strax syd om stan och heter Bells Beach och är Australiens mest legendariska surf strand. Varje år kring påsk genomförs VM på denna beach, där vågorna snittar 4-5 meter, men kan bli upp mot 9 meter höga.


Surfare vid Bells Beach

Bells Beach

3 Januari: The Grampians National Park
Första anhalten på walkabouten var The Grampians National Park, ett tips från Roger och det var en fullträff. Efter ca 50 mil i bilen österut såg vi bergen torna upp sig. När vi nådde bergen var det två  mil på slingrande vägar i snigelfart innan vi nådde Halls Gap där vi skulle slå läger denna afton. Vi var på gång...

Lite sidor för den intresserade:

http://www.parkweb.vic.gov.au/1park_display.cfm?park=109
http://www.visitvictoria.com/displayobject.cfm/objectid.C06775C0-A86B-44F7-811DB0E8D2C057CF/
http://www.thegrampians.com.au/

 
Siktet inställt mot Grampians nationalpark. Det börjar bli torrt på stäpperna här nere.

Under kvällen avverkades två av de mest kända besöksmålen, MacKenzies Falls och the Balconies. MacKenzies Falls nåddes efter ett antal stentrappor längs med fallet och det var en fantastisk upplevelse med en synfoni av vatten och kakaduor och en fantastisk färgprakt. Vilket ställe! Det blev ett antal kort och provsmakning av vattnet, vilket smakade alldeles utmärkt. Trapporna tillbaka var något fler (kändes det som) men bestegs med gott mod. Hit vill vi igen!

http://www.totaltravel.com.au/travel/vic/thegrampiansvic/northerngrampians/attractions/gardens/mackenzies-falls
http://www.visitvictoria.com/displayobject.cfm/objectid.000788FB-7BB2-1A6B-B64F80C476A901F2/


MacKenzies Falls




Lite poserande vid fallet

 Plats nummer två under aftonen var the Balconies. På vägen dit (1 km promenad från parkeringen) kunde vi beskåda utsikten från Reeds Lookout och lite vyer åt andra sidan Nationalparken. The Balconies är en(två) klippavsatser som ger ett mäktigt intryck där de sticker rakt ut i skyn med en bedårande utsikt. Hit vill vi igen!




Don´t look down! Bild tagen från rätt sida avspärrningen.
Var motivet befann sig får Ni själva lista ut.              



På vägen till the Balconies med utsikt åt "motsatt" håll.





The Balconies


Byn Halls Gap, vackert belägen nere i dalen omgiven av bergskedjan Grampians, var platsen för vårt uppehälle. Det vimlade av vilda känguruer och kakaduor vilket, tillsammans med omgivande miljö, gjorde att det infann sig en känsla av att befinna sig mitt i en saga. Boendet var utmärkt och när mörkret föll begav sig de resande ut på kängrujakt med videokameran som vapen. Det var en häftig upplevelse att se dessa märkliga djur hoppa runt på parkeringplatsen och smyga sig intill husknuten på vårt boende. Hit vill vi igen!

                                                                        

Restaurangbesök                                                                  Routeplanning



Dags att dra vidare mot                                       Echidnas (som vi fick tvärbromsa för)
Great Ocean Road                                               på väg ut i faunan!



Slingrande bergsvägar         På spaning...                       Här lämnar vi Nationalparken
                                                                                         och beger oss mot
                                                                                         Peterborough.

På väg in i Barossa...                              Jacobs Creek

Dagen innan skolavslutningen tog Anders ledigt från jobbet och vi begav oss på en liten tripp till Barossa Valley utan Simon och Hanna. Mängden vingårdar är i det närmaste oändligt och varierar från "fabriker" såsom Jacobs Creek till små mysiga familjegårdar som svenskägda viking vines.


Vyn från Viking Vines Estate

Förrutom dessa två hållplatser avsmakades vin från ROSS ESTATE, en vingård av medelstorlek med mycket goda shiraz-viner. Vi hann även med ett sista stopp på anrika Seppeltsfield där det inhandlades en flaska shiraz (ja, vi vet, det är favoritdruvan...) och en Cellar no7 TAWNY. TAWNY är motsvarigheten till vårat portvin men det är endast postugiserna som får använda just det namnet. So what, det smakar lika bra, om inte bättre...


Seppeltsfields