Sydney april 2010


Ett glatt gäng framför operahuset


Efter en härlig påsk i Melbourne tog vi flyget till Sydney för att "göra stan" som i mångt och mycket kännetecknar Australien och är den bild många ser när man nämner landet Australien.
Många saker fanns på listan men det blev även tid till lite poolhäng samt strosande i de centrala parkerna.

Sydneyborna kallar sin stad "The best address on Earth" och staden ligger alltid i topp när det skall utses bästa stad att bo i. Från början ansågs staden vara en plats utan hyfs där ättlingar till straffångar (i motsats till Adelaide...) ägnade dagarna åt ohälsosamt leverne. Detta förändrades dock 1988 då bilder från ett vilt firande Australien 200 år, kablades ut i omvärden.


Vi fick en underbar inflygning, första parkett...


Sydney Opera House är antagligen ett av världens mest kända landmärke och givetvis ett måste. Dansken Jörn Utzon blev utvald av 233 bidrag till arkitekt till byggnaden som invigdes 1973.

Allt flöt inte enligt planerna och beräknad kalkyl på 7 milj blev 102 milj och byggnadstiden på fyra år blev sexton.



Byggnaden är täckt av 1 056 000 glaserade, vita kakelplattor som är tillverkade av svenskt klinker från lera bruten i trakten kring Ekeby i Skåne och framställd på fabriken Skrombergaverken i samma ort. Då plattorna producerades ägdes fabriken av Höganäs-Billesholms AB, numera Höganäs AB.


Stefan konstaterar och dokumenterar att de verkligen är från Höganäs.



Det ståtliga Operahuset mitt i hamnen


Fika på Opera Bar mittemot Harbour Bridge vid Operahuset

Sydney Harbour Bridge från 1932 sammanlänkar de centrala södra delarna av staden med de norra förorterna. Det går att klättra upp på bron mot en kostnad av ca 200 dollar per person (vilket vi dock inte gjorde). Det är från denna bro det mäktiga nyårsfyverkeriet avfyras varje år och kablas ut som första "nyårshändelse" världen över.


Simon och Hanna framför mäktiga Sydney Harbour Bridge


Hamnspaning


Högt Promenadstråk...

Sydney Tower, även kallad AMP Tower Centrepoint tornet, är den högsta fristående byggnaden i Sydney. Det är också den näst högsta byggnaden i hela Australien. Sydney Tower är 305 meter hög (inklusive antenn). Övervåningen är belägen på en höjd av 260 m.


Vackra Hyde Park nära både Sydney Tower, Darling Harbour och vårt hotell


Ett glatt turistgäng på 260 meters höjd


Kvällsdopp i hotellpoolen

Det blev även ett besök till den kända stranden Bondi Beach, en av många stränder runt Sydney. På paradgatan Campbell Street som går längs stranden trängs cafeer och restauranger med turistaffärer. Beachen är full med vågsurfare och det är, för ett ovant öga, ett under att man inte kör på varandra.


Vi som gjorde det dvs badade på Bondi Beach

En molnig dag vilket dock inte hindrade hundratals surfare eller turister att besöka Bondi


Bondi Lifeguard, kända från TV


Surfare på Bondi Beach

Sydney Aquarium ligger vid gångbron Pyrmont Bridge i Darling Harbour. Marita hade varit här året innan och Anders för 20 år sedan och nu var det barnens tur att beskåda detta fantastiska akvarium fullt med hajar, rockor mm. Det finns 650 arter i akvariet och det mest imponerande är de 160 meter långa undervattenstunnlarna där man får en känsla av att nästan kunna ta på stingrockorna eller hajarna.



Hajskräck på Sydney Aquarium

Invånare i Sydney Aquarium

70 kilometer väst om Sydney ligger Blue Montains dit vi åkte på en dagsutflykt. Det blev buss dit där vi bl.a. passerade Olympiastadion och olympiabyn från OS 2000, samt fick beskåda en uppvisning i hur att kasta boomerang. På tillbakavögen stannade vi halvvägs och fick åka sista biten in till staden med snabbgående båttaxi. Det var en fanstastisk resa genom Sydneys mycket välbärgade förorter och dess fantastiska strandvillor.


Åkte rälsbana genom en tunnel med 45gr lutning ner till djungeln i Blue Mountains innandömen.




Blue Mountains, sedan år 2000 med på Unescos världsarvslista


Sydney i solnedgång


Fika(!) i Hyde Park

Det 30m höga krigsmonumentet Anzac Memorial i Hyde Park


Märkliga namn på vissa viner...


Rast och vila kan också behövas lite då och då





Melbourne Påsken 2010

Påskhelgen 2010 tillbringades i Melbourne dit vi åkte i två syften. Det första för att Simon och Hanna skulle på konfirmationsläger i Svenska kyrkan och det andra för att se Melbourne tillsammans med våra besökare Stefan och Helena. Även familjen Persson-Modig var med, då deras barn Anna och Hampus ingår i det 4 personer starka konfirmationsteamet.


En Melbournebo i annorlunda skrud...

Melbourne är Australiens näst största stad och påstår sig vara huvudstad för mat, mode och kultur vilket inte är helt överens med vad Sydneyborna tycker...
Detta var andra besöket och mer tid ägnades åt stadens mindre kända attraktioner såsom lite strosande i de vackra parkerna medans Stefan o Helena avverkade måsten som Eureka Tower Skydeck 88.



Öl behandlas med respekt...                            Öl från Adelaide t.vä. och Melbourne t.hö.

I Melbourne är tempot lugnt jämfört med Sydney, dock inte som i Adelaide... Gatorna är raka och kantas av ståtliga offentliga byggnader i viktoriansk stil.
Bristen på sevärdheter uppvägs av en uttalad passion för det goda i livet såsom god mat och shopping.


Två nöjda besökare som svalkar sig på Federation Square

Yarra River flyter genom staden och kantas av parker, promedstråk och cykelvägar. Det hanns även med en Aussi rules match på mäktiga MCG, Australiens nationalarena med plats för 100 000 åskådare. Vi var även på Her Majesty´s Theatre och såg musikalen Mamma Mia med bl.a. Robert Grubb känd från australiensiske TV-serien Doktorn kan komma.




Paus med lite dricka på stråket Southgate vid Yarra River

På södra sidan av Yarra River ligger Southgate som består av gallerier och restauranger.


Flinders Street Station mitt i city

Strax söder om CBD vid Yarra River ligger Flinders Street Station, en klassisk mötesplats för Melbourne- borna.


Marita med St Pauls Cathedral  i bakgrunden

På andra sidan torget Federation Square ligger St Pauls Cathedral som invigdes 1891.
Som sagt var en av huvudanledningen till besöket barnens konfirmationsläger som annordnades av Svenska kyrkan i Melbourne.
Svenska kyrkan har sitt säte i förorten Torrak i södra delen av Melbourne. Vi provade både tåg och spårvagn ut dit och kunde konstatera att spårvagn är ett utmärkt sätt att ta sig fram i denna stad.



Prästen med deltagare

Platsen för lägret var en fantastisk byggnad ägd av svenska kyrkan, nästan lika fantastisk som utbudet av svenskt och danskt godis. Det bunkrades en del godsaker innan vi fortsatte till Sydney efter fyra dagar i Melbourne.



Besök från Sverige

 

I mars kom våra goda vänner Helena och Stefan på besök. De stannade hos oss några veckor och gjorde sedan en  roadtrip på egen hand. Första kvällen provade vi oss igenom vad ett antal vingårdar från Adelaideregionen har att erbjuda och våra gäster höll ut kvällen lång trots jetlag!

 

Stefan äter ostron till Anders förtjusning!


Kangaroo Island är ju ett måste när man befinner sig i Adelaide, så där spenderade vi några dagar! På schemat stod bl.a. obligatoriska Remarcable Rocks, Seal Bay och Admiral Arch. Vi hann även med pingvinturen och pelikanmatningen i Kingscote, där vi övernattade en natt. Nytt för denna gången var ett par trevliga vingårdar, Bay of Shoals Wines och Sunset Wines.



Solnedgång vid Remarcable rocks... nice!!!


Stora vågor och starka strömmar stoppar inte sälarnas framfart vid Admiral Arch...


Sjölejon vid Seal Bay

 

Koalaspaning!!!

 

Den glupska pelikanen som fick matkoma...

 

Bay of Shoals Wines


Sunset Winery med fantastisk utsikt! Här har vi det ganska gött...

 


På cykel i vindistriktet Barossa Valley

 

Att cykla i Barossa har länge varit ett önskemål hos Marita och det passade utmärkt att göra detta tillsammans med Helena och Stefan som både gillar vin och cykling. Man kan väl konstatera att det tar på krafterna att cykla runt och smaka på vin i 30 graders värme - men det är fantastiskt kul!!!

 

 

Här pustar vi ut efter uppförsbacken från Whistlers...

 

Efter en lång och varm sommar är det som synes ganska torrt och gulnat i naturen.




Vår första vätskestopp (som också blev matstopp) var vid Peter Lehmann, belägen vid Para River med en underbar trädgård med palmer och eukalyptusträd, perfekt för medhavd picnic. Vi provade deras platter med diverse godsaker från lokala odlare...

Rockford wines, har behållt det gamla och på deras innegård kan man se 100 år gammal vintillverkningsutrustning som fortfarande är i bruk. Vi var där i mars som är skördemånaden och kunde kika på allt som var i action...

 

 


AC/DC i Adelaide

AC/DC i högform...The boys are back in town som de skrev i The Advertiser



I Somras var det dags för årets händelse i stan. AC/DC var tillbaka på Australiensk mark och spelade för fulla(!) stadions runt riket.





I Adelaide spelade dom på vackra Adelaide oval inför närmare 60000 hängivna fans och några av dessa var svenskar...




Scenen var helt enorm, vädret fantastiskt och gubbarna i god form så kvällen blev ett minne för livet.


En "Rockare..."


Skördetid på Hugh Hamilton




En bärplockare av rang...

Som medlemmar i Hugh Hamiltons Winery var vi i höstas (Mars) inbjudna till skördesammankomst med övriga medlemmar. Vi träffades på förmiddagen och fick en genomgång av Chefsvinmakaren, Ben Pridham, på Hugh Hamilton där han berättade om hur det går till när man går runt och provsmakar druvorna för att bstämma om det är dags att skörda eller ej.


Förevisning med mycket "spottande"...

Vissa grundregler lades på minnet såsom "små, fula druvor har oftast mycket smak=dyrt vin". Efter förevisningen och en massa spottande och smakande bar det av ut på fältet.




Vi skördade Shiraz 2010 vilket kommer, enligt Ben, att bli en fantastisk årgång ja t.o.m. bättre än 2006. När man hade fyllt en hink hojtade man "bucket" och Hugh Hamilton själv eller Ben kom och hämtatde hinken.


Hugh Hamilton bärandes på en hink Shiraz...

Alla 42 medlemmarna plockade frejdigt och med stor glädje. Solen lös och resultatet blev drygt ett ton druvor på en timme. Vilka plockare!!


Vinmakare, vindruvor och en styck vinplockare...

Efter väl genomför arbete väntade en fantastisk måltid med dryck från, ja gissa var... Det var en mycket trevlig dag med många roliga minnen och får vi chansen blir det nog lite plockning nästa år också.


Lunch mitt i "plantaget"

Druvorna vi plockade kommer att följas noggrannt och vi medlemmar blir hela tiden uppdaterade i processen. Våra druvor-viner kommer att finnas på hyllorna 2012 och vi, bärplockarna, har första "tjing"...


Hugh Hamilton och en arbetare in action...



Sommargäster

I jan-feb hade vi besök av Anders föräldrar. De stannade hos oss i fem veckor och man kan verkligen säga att de prickade in fint väder. Nästan inte en droppe regn (1mm) på 5 veckor. Värmen kom till oss redan i november och har stannat långt in i mars månad.

Då barnens sommarlov och semesterperioden var över var vi mestadels i Adelaide med omnejd.

Crush 2010, Adelaide Hills wine and food festival, Hahndorf
Det var vinfestival i Adelaide hills och vi passade på att avlägga ett besök där. I Adelaide hills finns den vinregion som ligger närmst Adelaide, bara 25 min bilfärd från city. Festivalen erbjuder vinprovning, musik och matprovning i mysig och avslappnad miljö.


Finn ett fel på denna bild...




Vi besökte vingårdarna Nepenthe och Shaw and Smith vars viner ingår i systembolagets sortiment. Nepenthe har bla vunnit pris för bästa chardonnay 2007 i  the decanter World wine awards.

Musikalen CATS

Musikalklassikern Cats gästspelade i en månad i Adelaide Festival Centre. Denna klassiker av Andrew Lloyd Webber från 1981 var en riktig höjdare.


Den attraktive katten Rum Tum Tugger svassar runt bland publiken till alla damers förtjusning!

Australia day 26 januari hos Cherry och Richard
Australia Day firades hemma hos goda vänner. Det blev en blandning av Asiatiskt(Cherry är från Fillipinerna) och Australienskt med en touch av Sverige.


Mingel i trädgården med fantastiskt god plockmat tillagad av Cherry, Hanna och Ellen myser,




Tommy firar Australia day på sitt sätt!

Lite trädgårdspyssel på William avenue


Fobban  och Laila in action...



Under tiden Laila och Erland var här hade vi en trädgårdsspindel bland buskarna i trädgården. Spindeln spann fascinerande guldiga nät av silkestrådar och Laila blev specialist på att nalla trådar...

Moana Beach, ca 30 km söder om Adelaide
Kusten söder om Adelaide är kantad av många fina stränder. Moana beach är en av dom och på just denna beach kan man köra ut med bilen. Behändigt...





Söndagsutflykt till McLaren Vale
I vindistriktet McLaren Vale söder om Adelaide ligger ett 50-tal vingårdar, de flesta små- och familjeägda, främsta tillverkningen är shiraz - och cabernet sauvignonviner.


Fin utsikt från Tapestry winery I väntan på lunchplatter ...


Utanför Hugh Hamilton winery och Laila har inhandlar födelsedagspresent till Christina på Samuel Gorges winery


Weekend i South Australias Outback
Erland och Laila följde med de rutinerade Outbacksresenärerna Pär och Barbro för att nosa lite på SA:s Outback, 500 km norr Adelaide.

Flinders i fjärran
Flinders i fjärran - ensamt på vägarna men vi får sällskap av en nyfiken lite Roo



På väg mot Parachilna. Förrutom den öde restaurangen fanns bara detta att titta på i Parachilna


Middag i det gamla fårhuset, Rawnsley Park.  - det blev kängurufile med rött, lokalt vin


Utsikten från restaurangen med kvällssjuset över Rawnsley Bluff


I Wilpenna Pound stötte vi på en goanna, ca 70 cm lång Vid plötsliga skyfall är denna info livsviktig

Kortweekend i Victor Harbor
Dryga 80 km söder om Adelaide på halvön Fleurieu Peninsula ligger staden Victor Harbor. Sommartid är det en mycket populär semesterort. Vintertid kommer många turister för att spana efter valarna, som tillbringar tiden maj - okt i Encounter Bay för att para sig.


Promenad till pingvintur

Promenad på den 630 m långa träbron mellan Victor Harbor och ön Granite Island för att kika på pingviner. Man kan även åka en hästdragen dubbeldäckad spårvagn över, se bild nedan.




D
et var svårt att få bra foto på pingvinerna då man inte fick använda blixt utan bara använda sig av guidens gula ficklampesken. De små pingvinerna, som är världens minsta pingvinart, blir 35 cm långa och väger ca 1,2 kg.
Vi spanade på sälar också.

Henley Beach


Laila och Marita badar bland pelikaner...  medan en man kommer gående läsandes en bok...


Solnedgång i Glenelg


Nya Zeeland del 5, Milford Sound

Milford Sound är en fjord i sydvästra delen av Sydön i ett område som kallas Fiordland.


Glada resenärer efter att ha duschat i vattenfallet i bakgrunden

Sundet bildades när en glaciär smälte och fyllde fjorden som nu sträcker sig hela vägen ut till Tasmanian Sea. Fjorden är ett av många måsten och den mest besökta platsen på hela sydön. Den 12 mil långa vägen från staden Te Anau räknas som en av de vackraste bilrutterna i världen.



Hanna hjular sig fram genom Fiordland...



På väg till Milford Sounds genom Fiordland


Hanna glassar i glaciären

På vägen passeras ett helt otroligt landskap. Slingrande vägar mellan bergsväggar, otroliga utsiktsplatser, vattenfall, glaciärer, häftiga Mirror Lakes mm. Hanna tog en helt fantastisk bild från denna sjö där det ibland kan vara svårt att se vad som är upp och vad som är ner...


Mirror Lakes

Vid passet med dess tunnel (Homer Tunnel) som utgör passage till andra sidan bergskedjan, stannar vi för att titta på glaciären och landskapet. Till vår stora förvåning och glädje blir vi omgärdade av ett antal nyfikna Kea papegojor.


En Kea på vårt biltak

Vi trodde detta var vanligt men kunde konstatera på vägen tillbaka att vi hade tur som fick vara med om detta.
Kea papegojorna var under, på och runt bilen och verkade inte alls rädda. Detta är en ovanlig sorts papegoja då det är den enda som lever över trädgränsen.

Vi kom fram till Milford Sound vid 19 på kvällen. Boendet var perfekt vid den vackra floden och med endast 2 min bilkörning att avverka på morgonen för att komma fram till turbåten.


På väg ut i sundet

Denna dagen var liksom pricken över i:et på en fantastisk resa. Har det varit svårt att beskriva hur det var tidigare under resan så är detta i det närmaste omöjligt. Omgivet av 1692m höga Mitre Peak och med 7 meter(!) regn om året skapas ett landskap med djungel liknande växtlighet längs skarpt sluttande bergsväggar. Sälar, pingviner, delfiner och ovanliga fåglar trivs i detta fuktiga område där vattnet rinner, forsar eller porlar längs bergsväggarna.



Ett något "fuktigt" landskap...


...och lata invånare...

Vii fick prova att duscha under ett vattenfall och kunde konstatera att det nog är enklare att göra detta hemma, men häftigt var det!


Vattenfallsdusch

Nöjda och glada efter 14 dagars resande tog vi oss norrut under kvällen och övernattade vid Lake Dunstan. Dagen efter tog vi oss till Christchurch via Lindis Pass, det minst krävande passet av de tre stora passen förbi Mount Cook.
Kvällen avslutades med en kall öl vid poolen och förberedelser inför det tidiga flyget hem till Adelaide. Trötta men fulla av minnen kan vi konstatera att en av många drömmar har gått i uppfyllelse och vi blev inte besvikna!




Nya Zeeland del 4, Queenstown


Vy från restaurangen 500 meter ovanför Queenstown

Queenstown ligger vid kanten av Wakatipu sjön och är känd som Nya Zeelands stora skid och äventyrs centrum. Staden har ca 10000 invånare och det var här man började med bl.a. bungyjump, en aktivitet som har utvecklats mer och mer och i dag kan du slänga dig ut mellan två bergstoppar och vända 125 meter senare.


Shotover Jet och Racing nedför berget

En del aktiviteter blev det. Första dagen åkte Simon, Hanna och Anders Shotover Jet. Denna hissnande båtfärd tar dig mellan klippväggarna i ca 40 knop. De sveper så nära väggarna att du nästan kan ta på dom, därefter blir det 360-graders snurr i full fart...gång på gång i 30 minuter. Kul och blött!


Laddade inför Shotover Jet

Det blev även racing nedför berget, en bana som tog sin början efter en åktur i linbana dryg 500 meter längs med berget.


Åktur med schysst utsikt...

Efter lunch beger vi oss norrut längs sjön för en av de verkliga höjdpunkterna under resan. Vi ska rida "Ride of the Ring" i Glenorchy. Från Glenorchy åker vi bil ytterliggare ca 30 minuter nordvart till ett område som heter Paradise och det var precis vad det var.


Äntligen dags, eller...I väntan på ryttarna.

Helt orört med helt otroliga vyer. Bl.a. kunde vi se de snötäckta bergstopparna som var med i Konungens Återkomst, där man tände eldar för att varna för det kommande anfallet.


Hjältarna ståtligt poserande ovanför inspelningsplatsen för Isengard och scenen där man Jagade Prins Kaspian i Narnia

Området är extremt populärt som inspelnings område. Andra filmer som spelats in här är bl.a. Narnia, Prins Kaspian och Wolverine med Hugh Jackman.
Vår 1.5h ridning börjar i dalen och slingrar sig genom, för att använda sig av sagan om ringen benämningar, skogen Lothlorien där det sista slaget i del 1 spelades in. Vi Fortsatte sedan genom Amon Hen för att slutligen öppna upp sig med utsikt över Isengard och de mäktiga topparna av Methedras. Denna spektakulära ridtur går i lugnt tempo vilket passade framför allt Anders... Vi fick rida ett par kändisar. Simons häst Oscar var en av Rohans Ryttare i Konungens Återkomst och deltog i bl.a. slaget om Minas Tirith. Hannas häst Sullivan och Anders häst Zodiack hade varit med i Hercules...


Härliga vyer. Hanna och Simon sitter säkert i Sadeln

En eftermiddag begav vi oss ut och paddlade på sjön. Det var riktigt roligt och något man kan tänka sig att göra igen.


Paddling

Vi var även på KiwiZoo och förundrades över Kiwi honans förmåga att bära på och få ut ägget när det är dags. Ägget var nästan lika stort som hela henne...


Imponerande ägg-hona förhållande...

Maritas födelsedag firades med ridning i Paradise under förmiddagen, därefter KiwiZoo för att avsluta dagen med helt otrolig middag på restaurangen uppe på toppen av berget. Vi var där i mycket god tid (först...) för att försäkra oss om ett bra bord och man kan väl lugnt säga att utsikten från middagsbordet var bedårande!!


Utsikt från middagsbordet

Innan middagen gick vi på KiwiHaka show. En uppvisning i Maurisk dans och sång kultur. Den mest kända dansen är krigsdansen som NZ landslaget i rygby, All Blacks, genomför på planen innan varje match


KiwiHaka Show


Gäst artist på dansgolvet...



Nya Zeeland del 3, Christchurch via västkusten till Queenstown

Christchurch till Greymouth
Dag 5 var vi åter i Christchurch för att byta färdmedel. Nu var det husbil som gällde och bara det var en helt ny upplevelse. Vi bunkrade och gav oss iväg.


Bunkring av mat och dryck

Målet var att korsa ön från öst till väst under första dagen. Vi kör genom Arthurs Pass vilket var en hissnande upplevelse. Anders lämnade inte vägen med blicken då vi slingrade oss ner längs med bergsväggarna. Ruggigt men läckert. Tyvärr blev det inga bilder då vi med var alldeles för upptagna med att bara ta oss ner helskinnade...



Castle Hill på väg västerut


Västkusten!!


Det blir en lång dag i husbilen och vi når inte västkusten förrän sen afton. Klockan 19.15 parkerar vi ekipaget i Greymouth och intar en välförtjänt middag.

Panukaiki och Franz Josef Glacier
"Pannkakorna är mäktiga"!! Efter en kort biltur på 45 minuter (runt hörnet...) och en liten promenad når vi de berömda panukaiki klipporna formade som pannkakor staplade på varandra.




Panukaiki Rocks

Efter Panukaiki Rocks kör vi längs med västkusten ner mot Franz Josef Glacier och kan konstatera att kusten är "ruffig" och "vild". Vi stannar till vid diverse look outs, den ena häftigare än den andra. Vad vi inte visste var att det skulle bara bli bättre ju längre resan gick. Otroligt!


Den ruffiga västkusten


En av mänger med enfiliga broar

Franz Josef Glacier

Klockan 17 på kvällen tar vi in på Franz Josef TOP10 Holiday Park. En helt otroligt fin camping inramad med vackra vyer från dalen upp mot bergen. Det blir ett glas vin på en liten utkiks plats under beskådande av solens nedgång bakom de snötäckta bergen.


Solnedgång vid Franz Josef Glacier


Solnedgångsdryck

Dagen efter vaknar vi till regn och dimma. Efter att ha bunkrat i byn tar vi oss till glaciären via en väg som går genom tät djungel. Väl framme går vi till foten av glaciären och kan åter konstatera att vi har vädrets makter med oss då det klarnar upp. Det känns nästan som en sagovärld med djungelpromenad som övergår öppen, stenig väg med vatten forsande längs bergväggarna på båda sidor.


På väg till och vid Franz Josef Glacier

Väl framme konstatrerar vi att snö inte var någon större nyhet för oss nordbor, men omgivningen och det faktum att det var mitt i sommaren ger ett läckert avtryck i våra reseminnen.

Lake Paringa



Kvällsdopp

Vi beger oss vidare söderut och stannar vid Lake Paringa för natten. Under kvällen blev det fiske, bad och middag vid sjön. Hade varit rena paradiset om det inte funnits NZ motsvarighet till våra mygg, NZ`s sandflugor.
Under frukosten blev vi något förvånade då en campande granne passade på att tvaga sig inför dagens färd klädd såsom gud skapade honom.


Lake Paringa under tidig morgonsol...


Grannen tar ett morgondopp...

Vi fortsätter mot Queenstown och passerar Lake Matherson och Haast Pass på vägen. Haast pass var inte lika hissnande som Arhurs pass men väl så vackert.
Vi stannar till vid ett antal lookouts och vattenfall innan tiden ger sig till känna och vi får gasa på mot Queenstown, Sydöns absoluta pärla!!


Lake Wakatipu från Queenstown Bay

På väg in mot staden passerar vi helt otroliga vyer, sjöar och världens första bungy jump, dess födelseplats, Kawarau Bridge.
Landskapet har åter skiftat!! Från djungel och vattenfall till mer kala klippor. Man tycker man känner igen sig mer och mer från bilderna i Sagan om Ringen.

Kawarau Bridge

Väldigt många scener har spelats in i området kring Queenstown och "teatersällskapet" bodde länge och väl i Queenstown. Bl.a. paddlade Aragon med sällskap nedför Kawarau River i film 1.


Nästan 50m att övervinna

Bergskedjorna är mer kala och speglar sig vackert i den knallblåa Lake Wakatipu som ger Queenstown sitt speciella utssende.
Middag och uppladdning inför kommande dagars äventyr, för äventyr ska det bli i detta äventyrens Mecka!!


Nya Zealand del 2, Nelson, Picton och Kaikoura



På väg mot Nelson



Dag nummer tre begav vi oss iväg och styrde nordvart genom landet mot sikte på Nelson, en liten stad i kanten av Abel Tasman National Park. Vi slogs direkt av de fantastiska vyerna och skiftande landskapet. Floder med knallblått-grönt forsande vatten, vattenfall, bergskedjor och slingrande vägar blev från och med nu och tio dagar framöver ngt som passerade vy varje dag.

Nelson
Nelson var en liten stad som gav ett gemytligt intryck. Vi lyckades pricka in en jazzfestival vilket gav en härlig atmosfär till ett glas lokalt Pinot Noir, en druva som har lite speciell karraktär och har, förrutom landets fantastiska vita viner, blivit lite av en specialitet. Staden har flest soltimmar i hela NZ och ligger omslingrat av flera nationalparker. Nelson är hemvist för många artister, hippies och vinmakare med målet att leva så ekologiskt som möjligt. Vi hann inte med att se särskilt mycket av staden och dess omgivande parker, men ngt ska man ju lämna till nästa gång...



Nelson



Trafalgar Lodge i Nelson


Vi bodde på ett mysigt litet familjeägt "hotell" nära centrum. Mycket prisvärt och de 10 minuternas promenad hem från den Indonesiska restaurangen vi gästade för en helt gudabenådad middag var välbehövlig.


Kaikoura via Picton och Marlboroughs vindistrikt
Efter en god natts sömn lämnade vi Nelson och begav oss mot Kaikoura, en plats som var ett självklart val att besöka då vi planerade resan och vi blev inte besvikna.
Vi valde den slingriga Queen Charlotte Scenic drive längs med Marlborogh Sounds. Slingrig var bara förnamnet och en snitthastighet på 30km var max. Vyerna med sundet och dess vyer till vänster, helt ogenomtränglig djungel längs med de sluttande bergsväggarna och vikar med sagolika sandstränder var i det närmaste overkliga. Nåväl, vi hade precis påbärjat vår resa och det blev inte mindre spektakulärt med tiden....

På vägen passade vi på att stanna för ett dopp i sötvatten vid Petorus Bridge. Vattnet i floden var iskall men det var en häftig upplevelse i en härlig miljö och ja, endast barnen badade (det var 17-18 grader i luften och jag vill inte veta vad det var i vattnet...)




Dags för ett dopp vid Petorus Bridge...


Men... blev det ingen vinprovning nu när vi var i ett av världens absolut bästa vindistrikt för vitt vin? Självklart! Efter lunch i den intetsägande staden Picton gjorde ett tidigt inplanerat nedslag i Marlboroughs vindistrikt. Ett måste... Vi besökte prisbelönta Hunters och Santa Maria med dess fantastiska Chardonnay. Chefsvinmakaren på Hunters, Jane Hunter, är en av få kvinnliga vinmakare och har dessutom rönt enorm framgång med sina vita godsaker.



Yes, here we are...




...and here...



"En lycklig man" som Lundell sjöng...


Med sina 60 vinerier runt Blenheim och Renwick är distriktet NZ största vindistrikt med ett perfekt klimat för Sauvignon Blanc, Gewurtstraminer, Riesling, Pinot Gris och Pinot Noir.
Tyvärr hade vi regn under besöket, men detta var enda dagen med regn så sett till hela resan kan man knappast klaga och samtliga cellar doors har ju tak....

Kaikoura




18 mil norr om Christchurch ligger den lilla fd valfångst och fiskebyn Kaikoura. Få platser i världen kan som denna lilla by ståta med ett 2610m högt snötäckt berg som bakgrund till en fantastisk vy ut över en ocean med valar, delfiner, sälar, pingviner och albatrossar nära kusten. Här kom ännu ett måste, valskådning!



På väg ut på sjöhavet


Då vi inte hade beställt i förväg (klart IG...) så fick vi gå upp 5.30am och sätta upp oss på väntelista. Vid 1pm på em var det så dags för oss att åka ut. Vi hade en otroligt lyckad tur med 3 valar under loppet av 30 minuter, vilket gav oss möjlighet till en extra tripp in till en skyddad vik där en särskilt lekfull delfinart "härjade". Detta blev ett av de mest oförglömmliga minnet under hela denna resa. Uppskattningsvis 100-talet(!) delfiner hoppade och simmade runt oss i ett aldrig tidigare beskådat virr-varr. De hoppade upp och slog volter högt upp i luften och var rent ut sagt helt galna. Detta går inte att beskriva på bild utan måste upplevas.



En Sperm Whale som hämtar lite luft....




Innan den dyker ner på 1000 meters djup igen...




En Dusky Dolphin som gör en 360...




Vi trodde vi hade stort objektiv, men...var bara tvungen att föreviga denna enorma (f
ör att tillhöra en turist) "pryl"

Efter två dagar beger vi oss åter mot Christchurch för att byta vår sportiga hyrbil mot ett mer familjevänligt alternativ, husbil.





Nya Zealand del 1, Christchurch



Vi som gjorde det...


Under barnens sista två sommarlovs veckor i Januari införlivade vi en dröm som vi haft sedan länge, Nya Zeeland. Vi bestämde oss tidigt för att koncentera oss endast på sydön då denna har de allra mest storslagna vyerna av de båda öarna. Valet stod mellan hyrbil och hotell eller husbil och det blev en kombination. De första tre dagarna avverkade vi nord-östra  delen av ön i hyrbil för att därefter återvända till Christchurch och se resten av ön de resterande 10 dagarna från husbil.

I NZ bor det totalt 4.2 milj invånare (varav 1.1 milj på Syd ön, 25% av befolkningen på 56% av landmassan). Det var som en stor, välskött trädgård utan bebyggelse och det kändes i det närmaste folktomt. Varje år besöks dock landet av ca 2 milj backpackande, cyklande och husbilande turister. Man kan lätt tro att denna mängd med turister skulle leda till ett visst avogt beteende mot gästerna men ack så fel. Var man än åkte och vart man än hamnade bemöttes man hela tiden av en fantastisk vänlighet och vilja att hjälpa till och svara på frågor.



Christchurch


Christchurch dag 1 och 2, en stad med 400 000 invånare

Väl på plats kunde vi konstatera att sommarklimatet var väldigt likt det Svenska dvs 20-25 grader, lite småkyligt i vinden och tröja på under kvällspromenaden.
Christchurch var en positiv överraskning med sitt gemytliga, "lilla" centrum, fantastiska Botanic Garden. Det var liksom lagom av det mesta...Man kände igen sig.


Bridge of Remembrance................................ En s.k telefonkiosk...



På radion pratades det om tre idrotter, Rugby, rugby och rugby. Övrig tid ägnas åt cricket och om det har hänt ngt särdeles otroligt inom tex fotboll med rund boll nämns detta i förbifarten.


Även om NZ har tagit sig till Fotbolls-VM kommer det långt efter Rugbyn och då menar jag mil efter...

Spårvagn introducerades i Christchurch 1905 men togs ur bruk som allmänt färdmedel 50 år senare. Restaurerade vagnar åker nu med turister runt stadens innerkärna i en 2.5 km lång loop där den stannar vid olika attraktioner. Biljetten ger dig möjlighet att stiga av och på hur du önskar under 48h.




Christchurch Botanic Garden var väl värt ett besök även om två resenärer till en början ansåg detta som ett totalt bortkastat besök som endast skulle ta tid från annat, mer intressant att beskåda. Efteråt var vi dock rörande överrens om att det var väl vär en eftermiddags promenad.


Christchurch Botanic Garden







Besök från Skillingenäs

Fredrik nöjd, belåten och nybadad på Henley Beach

 

Den 13-22 December kom Anders bror Fredrik på besök. Det var mycket vi ville hinna med förrutom det självklara badandet i Södra Oceanen.


Två olika platters till lunch på vackra Tappersty i McLaren Vale

 

Efter en snabb fika på 6A William Ave åkte vi ner till ett av våra favoritställen, McLaren Vale. Det var lunch bokat på Tappersty Winery på deras veranda med utsikt över vineriets odlingar. Efter avlagd lunch besöktes ett antal Cellar Doors och Fredrik fick en första inblick i hur vi går tillväga när det ska inhandlas vin till hushållet.

 


Favoriten Samuel Gorge i McLaren Vale. Deras absolut sista (6 flaskor) Grenache 2007 är numera i familjen Folberts ägo. Ren Lycka...

 

Vi besökte Hugh Hamilton (The Black Sheep), D´Ardenberg Wines, Tappersty, Rosemount, Fox Creek och sist men inte minst, vår allra största favorit bland vinmakarna, Samuel Gorge i norra utkanten av dalen.

Det blev besök på anrika Rosemount Estate där vi inspekterade vintunnorna samt fantastiska Hugh Hamilton i södra delen av dalen.


Första kvällens middag blev det givetvis en ordentlig "Aussie grill" i form av kängurufile, aussiekorvar, kyckling, lammfileracks, majs och grillad sötpotatis och till detta inmundigades en Tappersty Shiraz 2007. Helt ok!


Anders jobbade mån, tis och onsdag och då passade barnen och Marita på att åka upp till Adelaide Hills för att se staden från utkiksplatsen Mount Lofty och besöka vackra Cleland Wildlife Park. Då det var måndag var det ganska folktomt i parken. Det blev kängurumatande, koalakramande och en titt på bl.a dingos och Tasmanien Devils (som blev matade med känkgurusvans...) samt annat djurliv som erbjuds på södra hemosfären.

 

Djurspaning...

Djurmatning...


På tisdagen blev det besök i Adelaides Jetsetförort , Glenelg, och på onsdagen hade Anders fixat besök på ASC samt en guidad tur på en Collins ubåt.

 

På torsdagen åkte Anders och Fredrik till Kangaroo Island, en ö med ett djurliv och vyer som överträffar det mesta. Ett Australien i miniatyr. Första dagen besökte vi American River, Seal bay, Little Sahara, Admirals Arch, Remarcable rocks samt gjorde en nattlig utflykt i vildmarken runt vårt hotell, Kangaroo Island Wilderness Retreat, vilket var både roligt och spännande. Man visste ju inte vad man skulle trampa på....

 

 

Vi bodde nära naturen på Kangaroo Island Wilderness Retreat i kanten i utkanten av Flinders Chase National Park


 

Pelikaner i American River...


...samt annat djurliv där vi bodde, en del mer närgångna en andra....Möjligen var det Anders Kängurufilé som inte var besökaren tillfylles. Hmmm....


Admirals Arch och Remarcable Rocks besöktes...

 

...och vyer beskådades.

 

Andra dagen avverkades den norra delen av ön som består av storslagen natur och härliga stränder såsom Snelling beach, Stokes Bay med sin spektakulära entré i form av grottliknande gångar samt Emu Bay. På Emu Bay körde vi ut med bilen och var helt ensamma på denna flera kilometer långa strand. Fantastiskt! Här tog vi det vågade beslutet att låta Fredrik prova på vänstertrafik, vilket gick ganska ok även om Södra Oceanen var bra nära vid ett par tillfällen...

 

Med hjälp av KI:s magnifika och extremt organiserade trafikinformation lyckades vi finna...


 

...vyer över norra delen av KI och Snelling Beach.


 

Det blev även ett dopp på Emu Bay (Kameran står på biltaket...)...



...där Fredrik provade vänstertrafik. Det var tur att vattnet tog emot. Vi har nu beviserligen inte bara badat utan även kört(!) i Södra Oceanen...

 

Vi avslutade med ett dopp på Pennington Beach och med att bestiga Prospect Hill och givetvis hann vi med att besöka ett vineri, Sunset Winery, innan det bar hemåt igen.

Helt otroliga Pennington Beach där vi, precis som på Emu Bay, var helt själva!

...Njaa, lite sällskap hade vi allt...

 

På lördagen åkte vi till Barossa Valley, 55 km NO om Adelaide, tillsammans med bekanta till Anders och Marita. Vi besökte, för svenskar, kända vingårdar som Jacobs Creek, Penfold Wines, Peter Lehman och Kaesler Wines. Det smakades, luktades och handlades under stor förnöjsamhet. Lunch intogs på Novotel med dess magnifika utsikt över dalen. Andra gårdar som besöktes var Seppeltsfield och mysiga Rockford med det gamla traditionella bevarat i dess cellardoor.

Jacobs creek...


Kaesler Wines...

 

Seppeltsfield...

 

I övrigt blev det mest vila...

 

...och en stilla öl på beachen under beskådande av solnedgången...

 

 

 

 


Ayers Rock - Uluru

Så startar då den långa resan mot målet,  Ayers Rock (eller Uluru som Aboriginerna kallar klippan). Anders hämtas upp vid ASC kl. 11.00 och så bär det iväg. Bilen är laddad med DVD`s, Pc & DS spel, godsaker, rejäla mackor o mycket dricka för att slippa stanna och äta. På vår högra sida har vi den långa bergskedjan Flinders Rangers ett bra tag. Vi kör igenom Port Augusta, ca 30 mil från Adelaide och den största staden att passera på vår bilresa. Denna dag ska vi endast köra 6o mil för att övernatta i den lilla hålan Glendambo, som vi når strax innan solnedgången.  Vi blir positivt överaskade av Glendambo, som faktiskt består av två bensinmackar och ett Motel med restaurang o pub. Hanna och Marita drar vinstlotten på restaurangen som beställer  klassiska fish and chips, som är både gott & väl tilltaget medan stackars Simon och Anders får vänta två timmar på seg oxe, men av hunger och rädsla av att få vänta i två timmar till på ny mat äter de upp de sega och torra biffarna utan att tillkalla kyparen.

 

 

Dag två, och upp tidigt för att starta den 100 mil långa resan mot slutmålet.  Nu är det riktig outback!! Så fort vi ser en bensinmack så fyller vi på med ny bensin.

 

 

Landskapet skiftar från små till större buskar och ibland Eucalyptusträd som antingen är gröna eller väldigt torra och svarta,  men alltid mer eller mindre röd sand. Vi passerar stora uttorkade saltsjöar , vidsträckta vyer och även berg och bergskedjor och det händer att vi möter en bil. Längs med vägen ser vi också döda känguruer och stora svarta kråkor som de  visst kallas, mumsande på kadaverna. De är lite otäcka!!

 


Vi tankar i Marla, och kör en bit in på Oodnadatta track,  en 622 km lång grusväg mellan Marla och Marre, som en gång i tiden var en aboriginisk handelsled. 150 km senare passerar vi in i Northern Territory – tut tut!!

 

 

Vi når Ayers Rock Resort strax innan solnedgången men hinner inte åka ut och fota klippan. Denna första natt bor vi i en budgetcabin i resorten, endast 1700 sek/natt vilket innebär ett spartanskt inrett rum med 2 våningssängar, kyl och frys, toalett o dusch. De har vett  att ta betalt här! På kvällen går vi på resortens billiga restaurang där man köper kött och grillar det själv och plockar tillbehör uttav buffé som ingår. Det var trevligt och vi bjöds på liveunderhållning av en gitarrspelande trubadur. Det blev tidig nattning då vi var trötta och behövde ladda inför morgondagens äventyr.

 

Så var det tidig lördag morgon och snabb frukost för att åka till klippblocken Olga´s -  Kata Tjuta för att gå en vandringsled där. Det var en härlig kall morgon med klar himmel och på vägen ut till Olga´s ser vi sju kameler som tittar nyfiket på oss. Vi tror inte det är sant!! Vi stannar bilen och kommenderar ut två sömniga barn för mindre populär fotografering.

 


Olga’s Valley of the Winds Walk är 7 km lång och beräknas ta ca 3 timmar. Vi har med oss vatten, som är väl behövligt i denna för oss plötsliga 30 graders  värme.  Leden går i en cirkel genom dalar, och förbi branta klyftor och utkiksplatser. Vi ser två känguruer hoppa omkring. Det är fängslande vackert. Aboriginerna kallar dessa mjukt rundade bergskupoler för Kata Tjuta som betyder många huvuden.

 

 

Trötta efter sista kilometernas vandring i sol utan skugga återvänder vi till Ayers Rock Resort för att intaga välbehövlig lunch och för att hämta nya krafter inför eftermiddagens bestigning av Uluru.  Ayers Rock Resort är påkostad och vackert anlagd med stora solsegel och jordfärgade byggnader som  smälter vackert in i ökenlandskapet. Tyvärr är det väldigt dyrt att turista här.

 


Uluru är 348 m hög, 3,6 km lång, 1,9 km bred, 9,4 km i omkrets och ligger 863 m över havet på en ökenlik högslätt. Två tredjedelar av formationerna är begravda under jord och beräknas gå så djupt som 6000 m.  Det är en mäktig syn mitt ute i det platta ökenlandskapet.  Uluru och Kata Tjuta ingår båda i Uluru Kata Tjuta Nationalpark, som är upptagen på Unescos världsarvslista.

 

 

Vi beundrar klippan en stund innan vi påbörjar klättringen. Bänkarna  nedanför klippan är fullsatta med turister som spanar upp. Många går även vandringsleden runt. Marita och Hanna är lite tveksamma över denna kommande aktivitet men börjar iallafall klättringen för att eventuellt  avbryta om det blir för tufft. De första 50 meterna är fri klättring och därefter finns en grov kätting att hålla sig i. Det är en fysiskt ansträngande klättring och vi vilar ibland efter vägen upp och passar på att beundra utsikten. De 1600 m upp till toppen är jobbigare och längre än vad vi först trodde. Wow det här var häftigt! Vilka vyer! Det är en mäktig känsla att ha nått toppen och känna ökenvinden i ansiktet och blicka ut över den oändliga Outbacken!

 

 

Vägen ner var inte helt lätt heller och väl nere känner vi oss ganska slutkörda och våra ben och fötter värker.  Då är det dags att dra vidare för att få bra platser för att fota klippan vid solnedgången. Nu sitter det fint med en kyld  Coopers Pale/Solo med tilltugg. Det är otroligt vilka färgskiftningar klippan får av solens strålar.

 

 

Denna natt bor vi i en stuga på campingen och den är hälften så dyr och mycket finare än gårdagens. Campingen ser väldigt trevlig ut och det finns flera gasolgrillar för BBQ men ikväll är vi så trötta så det får bli hämtpizza .

 

 

Tidig morgon igen för nu ska vi fota soluppgången! På vägen ut till klippan ser vi att himlen är ganska mörk och det börjar regna lite. Vi tror inte det är sant!  Once in a lifetime, we are here and it´s raining! Vi lugnar ner oss lite då det bara kommer några droppar men tyvärr är det molnigt men vi får trots allt en del bra bilder. När vi står där och beundrar klippan springer en dingos förbi en bit framför oss. När vi har fotat färdigt åker vi tillbaka till resorten för att inhandla lite souvenirer och posta våra vykort.  Efter att ha imundigat kaffe och jättegod glass påbörjar vi vår långa bilfärd hemåt.

 

 

Mot Coopers Pedy, opalgrävarstaden, för övernattning i Desert View Motel Underground Apartments. Vad ska vi säga om denna stad? Vi tycker den påminner om Sälen på något vis, fast istället för  all snö och snöhögar är det  sand och sandhögar här. Det känns som lite Vilda västern , inga asfalterade gator och lite gatubelysning.  80 procent av stadens 4000 invånare bor under jord för att klara av sommartemperaturer på upp till 50 grader. Till och med kyrkor och hotell har byggts under jord. På vissa ställen är det bara tv-antenner och ventilationsrör som avslöjar att någon lever under ens fötter. Vi tar oss ut på kvällen för att äta en bit mat och stöter på dingos springande på gatan. Vi ser en grekiskt restaurang , Tom och Mary´s Taverna, och utanför står två äldre greker som vänligt undrar om vi har bokat bord då det alltid är fullbokat på denna restaurangen. Det har vi ju inte men en fullbokad restaurang är alltid ett gott tecken så  vi tittar in ändå och har  sån tur att det blir ett bord ledigt då det  är ett par som precis ska gå. Tsatziki, Souvlaki, vitlöksbröd mm och vin från Penfold´s i Barossa Valley– yummi, yummi!!!

 

Måndag morgon, som blev lite skön sovmorgon för oss! Innan vi åker hem passar vi på att kika in i en juvelbutik. Vi inhandlar ett opalsmycke åt Hanna och Simon får en boomerang. Alla är nöjda och vi lämnar opalgrävarstaden och drar vidare mot Adelaide. På vägen hem har vi blandat väder, från solsken till kraftiga regnskurar. Bilkörningen flyter på bra och vi anländer Adelaide vid 19-tiden. Det här äventyret är vi glada att vi gav oss ut på och det kommer att bli ett minne för livet!

 


Valar i Victor Harbour

Vi hade hört ryktas att man sett valar i semesterorten Victor Harbour, 10 mil söder om Adelaide. Det lät intressant så vi åkte dit en söndag. Vi hade vackert väder, lite blåsigt men klarblå himmel och soligt.


Typiska valskådare




Valar i sikte

Valarna var en bit ut och det var svårt att fånga ögonblicket på bild. Det var en härlig känsla att se dessa, för oss nordbor exotiska djur i dess naturliga miljö. När vi var där hade vi turen att det var två stycken inne och lekte så det var en hel del "snurrande" i vattnet.


Hanna med södra oceanen rullande in i bakgrunden!

RSS 2.0